I once thought i really knew, i once thought i really knew myself.

And i never forget, nobody knows where we are now.

Sitter och chillar med elin, vi har ätit pizza (och liiite godis) och hon ska sova här inatt. Ah, jag älskar big-city-lifet här i the centrum of lisch!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0