lisavera

När jag sitter här kan jag inte hjälpa att känslan av helg kommer smygande. Inte bara att jag liksom längtar efter helgen, men att det känns som att det är fredagkväll ikväll. Jag vet inte vad det är som känns som fredagkväll, eftersom jag sitter i piamas och spelar harpan på min dator. Men det är något. Jag tror liksom inte att jag ska behöva gå upp imorgon, inte alls om jag inte vill. Men eftersom det inte är så som det är kanske jag ska gå och lägga mig nu. "Halv tio?!" tänker säkert ni. "Jo", säger jag, "så här är det." Sen harklar jag mig, och fortsätter "Jag är inte så effektiv av mig (P=E/t) så ifall jag börjar gå och lägga mig nu kommer jag väl ligga i sängen, tandborstad och klar, vid ca klockan halv elva eller så." Ni tänker säkert "Vad är det för fel på henne, kan hon inte bara bortsta tänderna och gå och lägga sig? Tar väl max en halv minut för en tidsoptimist liksom?". Men jag ska förklara för er, "Jag kommer på så mycket jag ska göra precis innan jag går och lägger mig, jag har pianoläxor som ska spelas och tekoppar som ska drickas, konversationer som ska genomföras", jag tystnar i någon sekund, och tillägger sedan "... och Harry har precis blivit kär i Ginny". Förstår ni nu? Det finns mer motivation än att vakna pigg och glad till en grå dag som kommer innehålla mer regn än en hel sjö. Så, det blir väl mitt godnatt. Och jag hoppas verkligen att jag snart får ligga där i min säng, med historierna som ekar mellan decenniernas väggar. Historien upprepar sig själv.