Det är så jag säger det, du är det finaste jag vet.
Pojkar,
Jag har sett allt det
Som en gång brann men sen blev kallt.
Jag har sett dig som en gång stod längst fram
Och dom som en gång ville skaka min hand.
Men dom och jag var aldrig vänner,
Nu ser jag.
Nej, vi var luft,
Luft och inget mera.
Men du, du lutade dig mot mig när du var svag,
Och jag hjälpte dig igenom dag.
Jag var därför dig när du var ensam,
Och jag var där för dig när du var ledsen.
Du la dig på rälsen,
Du var så trött.
Du lät tågen ta bekymren.
Och det känns som jag gett allt jag kan ge,
Ändå har jag inte hittat vad jag letat efter.
Jag har varit i alla städer,
Letat efter dig.
Jag har sett allt det
Som en gång brann men sen blev kallt.
Jag har sett dig som en gång stod längst fram
Och dom som en gång ville skaka min hand.
Men dom och jag var aldrig vänner,
Nu ser jag.
Nej, vi var luft,
Luft och inget mera.
Men du, du lutade dig mot mig när du var svag,
Och jag hjälpte dig igenom dag.
Jag var därför dig när du var ensam,
Och jag var där för dig när du var ledsen.
Du la dig på rälsen,
Du var så trött.
Du lät tågen ta bekymren.
Och det känns som jag gett allt jag kan ge,
Ändå har jag inte hittat vad jag letat efter.
Jag har varit i alla städer,
Letat efter dig.
Kommentarer
Trackback
