lisavera

Så, då var jobbet slut för denna gången, kanske för alltid. Vem vet? Mina favorit-sorgliga-låtar på spotify går inte att spela sen typ en vecka tillbaka, så jag får väl be bror min dra en tragisk valstakt på sina trummor. Nä, ryck upp dig nu va? Det är ju nu det börjar! Sommarlov, bada, sola, tihiii! Men se, så gulliga vi är ändå va? Joo, minsann. Jag måste avlöja en lite hemilghet och säga att jag tycker att all sorts separation är lite småjobbig. Att inte veta när man ses nästa gång. Veta att det kanske aldrig kommer hända. I vissa fall kan det vara så att jag inte ens kommer att sakna de personer som jag separeras från, men ändå tycker jag det är jobbigt. Vet ej varför, men det är väl något fel på mig. I detta fallet kommer jag sakna dom små kollegorna, minsann. Men jag har väldigt lätt att bli lite ledsen över det mesta, så jag måste säga att det känns lite i hjärtat när det är slut. För att vara ett sommarjobb är det väldigt bra. Men nu är det slut. Varför kan jag inte sluta älta det? Det måste vara något fel på mig. Men nu ska jag gå på toa och sen gå och lägga mig, och läsa min braiga bok. Seriöst, vilka korta ben jag har..