I’ve walked this road so many years, I’ve worn down all my boots, I’ve cried all tears.

Jag obbar imorgon, men jag behöver inte åka härifrån förän typ vid 1 så jag tänkte ta en promenad nu. Ifall det är någon gång man ska göra de, så är de ju sent på kvällen eller på natten. Sen finns de massa grejer jag borde göra, men jag skjuter upp dom till en annan gång, det är ju så man gör. Eller hur? Ifall lovisa läser de här får hon gärna höra av sig till mig, även om de just nu är svårt pga. lack of mobil. Men hon kan försöka :) Men troligtvis borde jag nog ha något som iallfall liknar en mobil inom några dagar, för imorgon kväll kommer mina föräldrar hem och ja, dom fixar väl något. Själv orkar jag inte, på något sätt är det ganska skönt att folk inte kan få tag på en. Ovetande lycklig. Ifall någon vill gå med på en promenad kan dom ju (utan framgång, troligtvis) höra av sig till mig omgående. Jag går nu, hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0